Om VAKA och albumet Urskog


Om VAKA och albumet Urskog

VAKA Studios har växt fram ur en gemensam önskan att utforska förhållandet människa/natur och det andliga som genomströmmar allt liv på jorden, genom text- och tonsättning. Vi vill ge naturen en röst genom vårt skapande. Mitt i en gammal skog där allt har en plats och samverkar till en helhet kan känslan av frid och helighet vara närvarande. Det som blivit sekulärt och fritt fram att exploatera vill vi skydda och göra sakralt igen.

I albumet Urskog har vi spelat in musik som berättar om den vilda naturen och den livsväv som skapats under hundratusentals år och mer. I urskogen finns salar och rymder som i en katedral, med växter, ljus, mörker, jord, vatten, vind, djur – asätare, gräsätare, rovdjur… På albumet finns representanter för tre djurgrupper: asätare (Korpen), rovdjur (Lo) och stora gräsätare (Visent, Vildhäst och Uroxe). Natten, dagen, dofterna, de stabila träden, det rogivande och livgivande vattnet – arbetet med att finna ut det essentiella och karaktäristiska tog tid. Vi hoppades också kunna göra ett album som ger något av den ro och återhämtning som vi kan få när vi rör oss i en Urskog.
I tiden för skapandet av det här albumet sjöng vi dagligen ur en av Birgittasystrarnas sångböcker och flera av melodierna därifrån (gammalkyrkliga sånger 800-1400-tal) nästlade sig in i kompositionerna, samt även text och melodier av Hildegard av Bingen (1100-tal).

🎶🎶Här kan du lyssna på YouTube 🎶🎶

Vi vill så gärna höra hur musiken och texterna landar hos dig, skriv gärna här i kommentarsfälten på inläggen!

🎶🎶🎶

Korpens sång: När korpen – en representant för asätarna – dyker upp pågår något viktigt, en mytomspunnen fågel som människor i alla tider har menat kan förmedla hur saker står till. Den utstrålar ett majestät och har samtidigt en lekfullhet i flykten, lever i  livslång kärlek, besitter en stor klokskap och man hör oftast dess mjuka skrockande läte men den har också ett stort variationsrikt register på läten.

Texten om korpen ville vi fylla med en ljusare och rikare aspekter lite bort från den mörka mystiska bild som är förhärskande. Melodin och den fyrstämmiga satsen, som ni kan höra i körens a capelladel, har Torbjörn skrivit till en psalmtext av kväkaren Jeanna Oterdahl ”O du som ser, O du som vet”. Överstämman, i flöjt och senare i sång, är en ytterst lite modifierad variant av O robur sanguinis av Hildegard av Bingen som passade utmärkt till melodin och gav sången en vildare och friare karaktär.

Medverkande: VAKA, Urskogskören, Johan Granström, Jonas Isaksson
Upphovspersoner: Text: VAKA Musik: Torbjörn Söderquist Arr: VAKA

🎶🎶🎶

Fullmåne: En natthimmel upplyst av fullmånen kan vara oändlig stillhet. Månljusets skimrande vithet är av ett mystiskt förvandlande slag där allt som belyses blir poesi. Men på en himmel täckt av svarta orosmoln med en vandrande måne uppstår ett ljus- och skuggspel med en fartfylld och fantasieggande dramatik.
Både det stilla och det dramatiska finns skildrat i denna komposition.

Fullmåne är ursprungligen ett pianostycke av Ylva Skog som med mycket små ändringar fungerade så bra för teorb och tvärflöjt. Pianostycket är del av en svit ”Fem månstycken” (Five Moon Pieces) som beställdes till musikgymnasiestudenterna på Södra Latin i Stockholm 2016.

Medverkande: VAKA
Upphovspersoner: Musik: Ylva Skog

🎶🎶🎶

Standing Like a Tree: Trädet är i centrum. Vi kan lära oss mycket av träden. Betydelsen av djupa rötter ner i den mörka jorden, och samtidigt ha frihet att växa uppe i kronan, i rymden och i ljuset. Hur lätt är det för oss människor att känna frihet i växandet och hur står stadigt står vi egentligen förankrade när det blåser?

Sången är skriven av Torbjörn 2011 med önskan att beskriva trädet som en metafor för andligt liv hos en människa. Den sticker ut lite på albumet eftersom texten är på engelska och den är en del av sångsamlingen ”Det inre ljusets sånger” tryckt 2019.

Medverkande: VAKA, Urskogskören, Johan Granström, Jonas Isaksson
Upphovspersoner: Text: Torbjörn Söderquist Musik: Torbjörn Söderquist Arr: VAKA

🎶🎶🎶

Lynx: På en avlägsen klippavsats ligger Lokatten och spanar ut över gammelskogen…efter spring och lekfullt bus med syskon inträder natten, en lokatt skäller på avstånd. Morgonen bryter in och lokatten drar sig tillbaka till sin grotta högt uppe bland branterna.

Skapandet av stycket gjordes initialt med improvisationer över lokatten. Från det inspelade materialet valde vi motiv och vi använde också melodiskt material från den gammalkyrkliga sången ”Salve regina” ur Birgittasystrarnas sångbok.

Medverkande: VAKA, Johan Granström, Jonas Isaksson
Upphovspersoner: Musik: VAKA

🎶🎶🎶

Ode till de stora gräsätarna – de vi utrotade eller stänglslade in utan att någon sa något: Förr fanns de stora gräsätarna i skogen. Kossorna var en del av skogens ekologi, längre tillbaks i tiden fanns visenten, vildhästen och uroxen. Visenten är den enda som finns kvar och den föds upp bland annat i Avesta Visentpark. Vildhästen finns inte kvar. Den sista uroxen dog 1627 i Polen.

I odet vill vi högtidlighålla minnet av de stora gräsätarnas närvaro i skogen, be för en förhoppning att männsikan ska sluta utrota djur och förmedla något av varje djurs karaktär. Den gammalkyrkliga sången ”Deus” – Gud hjälp oss, hjälp oss snart! fick sin plats i det här stycket och den klingar ihop med Diomedes Catos musik. Cato var en polsk kompositör som dog samma år som den sista uroxen och vi tog av hans musik för att ge en stämning av tiden när det sista uroxen gick omkring i skogen innan även den försvann in i evigheten.

Medverkande: VAKA
Upphovspersoner: Text: Gregoriansk Musik: VAKA

🎶🎶🎶

Här en källa rinner: När man finner en kallkälla som springer ur marken är man del av något högtidligt. Det känns stort att titta ner på mjuka flödet av vatten och det är som om själva livet strömmar fram. Man kan få en obetvinglig lust att dricka och man sänker sina händer ner i det kristallklara, kalla vattnet och för sina händer formade till en skål mot munnen. Det är nåt ursprungligt. Det gjorde våra förfäder och förmödrar.

”Här en källa rinner” är en psalm i Den svenska psalmboken. Den ursprungliga engelska  hymnen av William Cowper (1700-tal) hade initialt många fler verser än idag. I vår tolkning av texten är vattnet en metafor för och källa till andligt liv, det liv som släcker törst. Kallkällan är en del av skogen och är en plats för vila och ro. Vi har använt, men bearbetat, några av de gamla texterna. Vers 3 har vi skrivit helt själva för att ge ett modernare språkuttryck och omtolka en av de gamla versernas betydelse till 2000-talska.

Medverkande: VAKA, Johan Granström, Jonas Isaksson
Upphovspersoner: Text: William Cowper 1772  Betty Ehrenborg-Posse 1852  Carl Boberg 1893  Sofia Sahlin 2021 VAKA 2024 Musik: Engelsk 1800-tal Arr: VAKA

🎶🎶🎶

Urskog: Nu vandrar vi in i Urskogen i sällskap med Hildegard av Bingen, nunna, visionär, konstnär, musiker och mycket mer som levde på 1100-talet. Ordet viriditas fyllde hon med mening: grönska blev grönkraft och livskraft – det läkande gröna med sin rot i solens eld. På Hildegards melodi ”Item de virginibus” eller ”O nobilissima viriditas” skriver vi våra urskogsliturgier.

Stycket har en Ritornell (en slags refrängform)som återkommer fyra gånger med samma text, och det innehåller också fyra Liturgier skriva på en melodislinga av Hildegard av Bingen tagen från hennes sång ”Item de virginibus”. Texterna i liturgierna är våra egna, men de avslutas alltid på samma sätt med vår tolkning av Bingens ord Viriditas. Vidare finns en Ljusdel som handlar om ljuset i skogen, det ljus som silas ner genom blad och grenar, där trädens stammar blir som pelare i en katedral av ljus och skuggor. En parallell Mörkerdel skildrar månen, nattens mörker och trädens svarta siluetter där mycket av skogens liv befinner sig i vila. Introt återkommer nerkortat i mitten av stycket Urskog och avslutningen hyllar urskogens alla dofter.

”Elden från solen ger det läkande gröna. O, nobilissima viriditas.”

Medverkande: VAKA, Urskogskören, Johan Granström, Jonas Isaksson
Upphovspersoner: Text: VAKA Musik: VAKA

Urskogskören består av: Matilda Hellgren, Sofia Sahlin, Maria Hellgren, Anne Pajunen, Olof Andersson, Emilius Hellgren, Niklas Hellgren och Torbjörn Söderquist.

/Sofia och Torbjörn

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *