I onsdags besökte vi Ivar Lo museet på Bastugatan 21 och fick en fantastisk presentation av Bill Ottercrans som är medlem i Ivar Lo:s Vänner. Ivar Lo Johansson gick bort 1989 och var en av de svenska ”arbetarförfattarna”. Hans skildringar av statarnas villkor i flera av sina romaner samt mängder av engagerade tidningsartiklar ledde så småningom till statarsystemets upphörande. Museet består av två lägenheter: den ena Ivar Los privata hem den andra hans skrivarlya. Bill är boende i huset, var god vän med Ivar Lo och hade mängder att berätta.
Det visade sig att Ivar Lo var en riktig skogsvän och han skildrar skogen och dess betydelse i flera av romanerna. I en artikel ur Ivar Lo-sällskapets tidskrift, Årgång 34 2025, skriver Bill Ottercrans:
”Till sitt innersta väsen hör Ivar Lo ihop med träd. Barndomens skogar präglade honom och man kan påstå att dess inverkan var central i utformningen av Ivar Los kynne och själsläggning som människa och författare.”
I Analfabeten (1951) bestyrker Ivar Lo detta:
”Det var Storskogen som gjorde mig till induvidualist. Storskogen gjorde mig till författare,. Slätten skapade kollektivister med skogen individualister. Jag utbildades till en hänsynslös romantiker. Storskogen blev min första intima bekantskap. Storskogen blev en person för mig. Dess själ ristades in i mitt eget landskap. Jag älskade den.”
I Ivar Loparken finns en flerhundraårig ask som har kallats Yggdrasil och har betytt mycket för oss, som också har bott på samma adress. Dess grenverk är betydande och bladens spel i vinden berörande vackert. Vi har levt med den genom våra år på Bastugatan 21. Under Ivar Lo Johanssons levnad fanns även en stor gammal lönn, som ”lönnmördades” några år efter hans bortgång.
Vi känner stor samhörighet med Ivar Los känsla för skogen och trädens betydelse.
Har du något träd du har anknutit till eller älskar extra mycket? Berätta gärna i kommentarsfälten här nedan 🙂
Sofia Sahlin och Torbjörn Söderquist
Lämna ett svar