Ode till de stora gräsätarna

Ode till de stora gräsätarna
– dom vi stängslade in eller utrotade utan att någon sa något –

Ode till de stora gräsätarna är i huvudsak ett instrumentalt stycke för teorb och flöjt och det finns med på VAKA:s album Urskog. Det är skrivet i tre delar och hyllar visenten, vildhästen och uroxen. Dessa tre får representera de stora gräsätarna och deras betydelse för skogen. De fanns förr i skogen och åt gräs och sly som gjorde skogen mer öppen, artrik och balanserad.

Visenten presenteras musikaliskt i den första delen av Odet. Där skildras visenten och den långsamhet som omger den. Visenten var nära att försvinna i början av 1900-talet, då fanns bara enstaka exemplar kvar i djurparker. Ungefär samtidigt startade räddningsarbetet där Avesta spelade en viktig roll redan från början. Axel Ax:son Johnsson, ägare av Avesta Jernverk, tog initiativ till det första hägnet.

I den andra delen av Ode till de stora gräsätarna är det vildhästens tur och man känner igen en galopperande rytm i teorbens bas. Vildhästen är utrotad men försök görs i Sverige att hålla Gotlandruss i skogen året om. Przewalskis häst är den enda nu levande vildhästen som aldrig låtit sig tämjas. Den dog ut i det vilda för 50 år men finns kvar i djurparker. Försök att återintroducera den i det vilda görs bland annat på Mongoliets stäpper.

Uroxen blir porträtterad i den tredje delen av stycket. Den sista uroxen dog 1627 i Polen. Vi fann en samtida polsk kompositör Diomedes Cato som dog samma år. Vi har tagit med lite av hans musik för att ge en stämning av tiden när det sista uroxen gick omkring. Över den sjunger Sofia den gammalkyrkliga sången ”Deus” – Gud hjälp oss, hjälp oss snart! Det ger en speciell smärta till händelsen att den sista uroxen dog. I den sista sköra teorbtonen förs den sista uroxen in i evigheten.

Text Deus:

Deus in adjotorium nos intende
Domine ad adjuvandum nos festina

Gud hjälp oss
Skynda till vår räddning

/Torbjörn