”Jag omfamnar ett stort träd…
och trycker kinden mot den skrovliga barken.
Jag kikar upp längs stammen…
mot kronan högt där uppe.
Det är en hissnande känsla.
Jag står tryggt med armarna om den stadiga stammen.
Den är förankrad med rötter…
långt ner i jordens mörker.
En viss rörelse från kronan fortplantar sig ner…
som en svag pendelrörelse.
Den fångas upp och stillas djupt där nere…
där rötterna har fäste.
Text ur Torbjörns morgonandakt i P1, 2020.
🎶🎶 Standing Like a Tree – Lyssna här 🎶🎶
Lämna ett svar