När man finner en kallkälla som springer ur marken är man del av nåt högtidligt. Det känns stort att titta ner på mjuka flödet av vatten och det är som om själva livet strömmar fram. Man kan få en obetvinglig lust att dricka och man sänker sina händer ner i det kristallklara, kalla vattnet och för sina händer formade till en skål mot munnen och dricker. Det är nåt ursprungligt. Det gjorde våra förfäder och förmödrar.
”Här en källa rinner” finns med på vårt album Urskog i vårt eget arrangemang för luta och sång. VAKA har också gjort en textlig bearbetning som skiljer sig lite från psalm 246 i psalmboken. Källans vatten är viktig för skogen och blir samtidigt en metafor för det andliga livets vatten, det som släcker törst.
Text:
1. Här en källa rinner.
Säll den henne finner.
Hon är djup men klar.
Gömd men uppenbar.
2. All min törst hon släcker.
Och i hjärtat väcker.
Frid och stilla ro,
kärlek, hopp och tro.
3. Falskhet, svek förvilla,
källan mildrar stilla.
Ångest bitterhet,
blir till salighet.
4. I dess friska flöden
finnes tröst mot döden,
ty från livet själv
strömmar hennes älv.
5. Dyra livets källa,
du skall evigt välla,
evigt hälsosam
skall din flod gå fram.
/Torbjörn
Lämna ett svar