Sofia: Jag såg ett lodjur en gång som satt på en lägda på landsbygden i närheten av Örnsköldsvik. Jag fick en känsla av att vi har tigrar i vårt landskap som nästan ingen har en relation till. Det intrycket förstärktes under arbetet på Naturum i Ånge kommun där man kunde spela upp lodjursskrik.
Tänk om inte rovdjuren fanns. Om allt var tamt och tämjt. Den vilda kraften borta från naturen. Allt var format och anpassat till mänskliga behov där ingenting får störa vår bekvämlighet. Bara instängda tamdjur, berövade en total frihet och möjligheter till sitt naturliga beteende.
De större rovdjuren möter man sällan i vilt tillstånd i naturen. De är få. Hårt jagade och ständigt kringskurna. Oftast håller rovdjuren behörigt avstånd till människan. Det vilda väcker rädsla men lockar också. Många av oss önskar nog att någon gång i livet få se en björn eller en flock vargar.
Torbjörn: Runt en gård där jag vistades en sommarvecka rörde sig en halvtam räv. Den kunde sitta på gräset se på oss och tigga en ostbit. Den var lurig och det hände att när ingen såg var den snabbt inne i huset och snodde åt sig en toffla. Jag fascinerades av blicken och kom tillräckligt nära för att se rakt in i det farliga vilda som fanns där. Där fanns en suggestiv kraft som verkade närmast hypnotiskt på mig.
Att få möta något av de extremt skygga lodjuren som också är helt ofarliga för människan lär vara ren glädje. Lodjuret har en enorm skönhet. Den vackra pälsen, tofsarna på öronen, den mjuka, ljudlösa, smygande rörelsen och den plötsliga explosiva attacken i jaktögonblicket. De är lekfulla och obekymrat nyfikna och kan gå in överallt vid hus och gårdar för att utforska. Lon heter Lynx Lynx på latin. Ordet Lynx anses vara kopplat till de lysande ögonen.
Vi hade sett lodjursspår i snön vid jordkällaren på Sofias gård så i spänd förväntan riggade vi en viltkamera som täckte in området. Efter fyra veckor var några rävar allt som passerat. Men mot slutet av femte veckan hade äntligen ett lodjur sneddat över tomten gått förbi jordkällaren och ner i skogen. Filmen varade i ungefär fem sekunder och vi såg den i princip bara försvinna. Den korta svansen med svart på änden var tydlig. Vi var ändå upprymda och glada över att fått se en glimt av det skygga djuret.
Lon lever i skogiga områden, gärna i bergig och brant terräng. Vilar på en hög klippa, hoppar mellan stenar i ensliga marker. Rör sig hela tiden i sitt hemområde. Använder gärna samma stigar om och om igen. Sover på skyddad plats ex under en gran. De kan även ha ungar utan att ha ett bo. Mätta ungar kan busa och brottas medan honan går spikrakt mot målet.
Många människor vill inte ha rovdjur i sin närhet. Rovdjur skapar rädsla på grund av myter och djurs farlighet. Vargen har fått vara en symbol för ondska i sagor och berättelser. Faktum är att rovdjur undviker människan om den kan. De är oftast det omvända att människor kommer för nära rovdjuren än tvärtom. Senast en varg attackerade en människa var 1821.
/Sofia & Torbjörn
Lämna ett svar